Efter fjärde dagens tävling bjöd Construction skills Sweden våra fyra tävlande (Betong Oskar och Erik, Murare Albert och Plattsättare Filip) samt deras familjer på middag. Efteråt när alla var mätta och nöjda passade vi på att fråga killarna hur upplevelsen av Worldskills hade varit.
En häftig och mäktig grej
Som sig bör ställdes den klassiska Hur känns det-frågan och alla fyra var rörande överens om att det var helt klart värt allt slit men att det ändå var skönt att det var över. Det hade varit som Albert sa En häftig och mäktig grej. Hela det stora arrangemanget av Worldskills hade varit enlig samtliga över förväntan. Filip brer på med att det var Större, pampigare, finare, rejälare. Bra förutsättningar, Rubbet! Och här går det inte annat än att hålla med honom. Eventet har varit organiserat över förväntan.
Nervös eller taggad
Samtalet kommer in på tiden innan Kazan-resan. Och tankar innan ett sådant event, något som man egentligen inte vet så mycket om. Oscar förklarar att han försökt att inte tänka så mycket på det. Jag försökte att inte tänka på det alls. Innan hade jag ju försökt tänka på det men det var ju så jäkla stort. Filip menar att han kände tvärtom, skulle det inte börja snart så de fick komma igång? Ja jag var taggad. Inte nervös. Men taggad. När ska det dra igång, så man kan bli nevös.
Känslorna under första dagen
Men så var den ju plötsligt här, tävlingsdag nummer 1. Denna dag som vissa försökt glömma och andra längtat så efter. Den började väldigt olika för våra fyra killar.
Oskar och Erik drog igång men fick till ett mätningsfel som behövde justeras, sedan ett till. Detta tog tid från dom. Efter första pausen mådde duon lite olika. Erik mådde piss, både psykiskt och fysiskt vilket i sin tur gjorde att han kände sig helt slut. Oskar däremot han kände sig lite kluven Det var väl mer att jag förstod inte hur vi skulle hinna med alltid. För det var väldigt mycket att göra. Men det var nästan mer att man var mer taggad då än innan.
Albert berättar om sin första dag. Hur knäckt han var efter
första tävlingspasset och hur ledsen han kände sig. Ja jag var helt
förstörd. Vi hade gjort upp en tidsplan. Men redan vid första rasten kände jag
att detta inte kommer att gå vägen. Jag kommer halka efter hela tiden…
Tvärtemot Albert var Filip glad och taggad inför uppgiften. Dock stötte
hans tävlingsgren på bekymmer. Det framgick efter 45 minuter att det fanns två
ritningar ute och senare efter att det fastställts vilken som skulle gälla
upptäcktes ett ritningsfel. Filip kunde dock snabbt ladda om Jag tyckte det
var skönt. Under de 45 min som jag hann tävla så strulade det ju så mycket. Det
gick ju inte ihop, det funkade ju inte. Inget går som det ska, så det var…Ja nu
hann jag ju tänka om och lägga om plattor och allting, Så för mig var det bara
plus.
Slutspurten
Känslan inför sista dagen var en annan för gänget. Oskar och Erik hade sin bästa dag på hela tävlingen. De visste vad de skulle göra och de visste att de skulle hinna. Dock ska nämnas att de inte hade någon betong att avtäcka och hantera på slutet av dagen på grund av att de inte hann färdigställa den form som skulle fyllas med betong under dag två.
Albert han hade bestämt sig. Det enda jag tänkte på var att nu ska skiten upp! Lagd sten fick ligga och det viktigaste var att få upp allt så att det fanns mätpunkter för domarna. Albert berättar att det var enorm skillnad på både tempo och självförtroende mellan dag ett och dag fyra. Nu fanns en glädje som inte fanns vid första pausen. Filip han var istället nervös. Hela morgonen och ända tills efter första pausen. Då kändes det återigen lugnt och han visste att han faktiskt skulle hinna allt han behövde göra.
Högre tempo
Hade killarna velat ändra på någonting?
Albert, Oskar och Erik pratar alla tre om att de velat haft ett högre tempo och kanske tänkt till och gjort rätt från början. Filip skrattar bara och säger nej jag hann ju klart och det är det viktigaste!
Samma kille svara på frågan om de vill göra om det med utropet Alla dar i veckan! Jag stormtrivdes med det. Jag hade gärna tävlat i morgon med!
De övrig tre meddelar att de gärna gör om det, men kanske om ett tag. Låta det smälta lite och låta kroppen vila.
